Under de senaste årtiondena har antalet barn och unga med ADHD ökat våldsamt, och kosten betyder mycket. I detta sammanhang visar en ny amerikansk-kanadensisk studie att tillskott med alla essentiella vitaminer och mineraler kan förbättra humöret, koncentrationen och andra känslomässiga störningar hos barn med ADHD. Kosttillskotten kan också förbättra barnens tillväxt.

- och kvaliteten är avgörande

Äldre hamnar lätt i underskott av vitaminer och mineraler, och detta kan påverka deras immunförsvar så att de lättare får infektioner och att sjukdomar bryter ut. Men äldre som dagligen tar ett multivitamin-mineralkomplex med zink och stora doser av C-vitamin är friskare och får färre allvarliga symtom. Detta framgår av en placebokontrollerad studie från Oregon State University, som har publicerats i tidskriften Nutrients. Men många multivitaminer innehåller inte tillräckligt med D-vitamin. Därför bör det parallellt läggas mer fokus på att äldre får tillräckligt med D-vitamin.

Huvudmåltider är avgörande för ett stabilt blodsocker, så att man kan följa med i skolan. Grönsaker och frukt innehåller C-vitamin, folsyra, magnesium och många andra nyttiga näringsämnen. Enligt en ny brittisk studie har barn som äter frukost och lunch samt mer frukt och grönsaker bättre mental hälsa på flera parametrar. Samtidigt är det ett faktum att många barn vantrivs och att brist på näringsämnen kan utlösa eller förvärra problemet. Därför efterlyser forskare en bättre hälsopolitik på hemmafronten och i skolorna, som säkerställer att barnen får en hälsosam kost eftersom det kan optimera deras mentala välbefinnande och lärandepotential.

Essentiella (livsviktiga) näringsämnen är de vitaminer, mineraler, fettsyror och aminosyror som kroppen behöver för att kunna fungera. Vi kan inte klara oss utan några av dessa ämnen, och det finns inga andra ämnen som kan ersätta dem. Det är möjligt att leva ett långt och bra liv utan att ta exempelvis ginseng, nyponextrakt och läkemedel, men man kan inte överleva utan livsviktiga näringsämnen. Brist på dessa ämnen leder oundvikligen till brister och obalanser.

• Essentiell i det här sammanhanget betyder ”vital” eller ”livgivande”.
• Ett näringsämne är ett ämne som bidrar till kroppens ämnesomsättning, funktion eller tillväxt.
• Icke-essentiella näringsämnen är alla de näringsämnen som kroppen själv kan bilda.

Det är många som inte konsumerar mejeriprodukter på grund av överkänslighet, eftersom de är veganer eller på grund av andra skäl. Mjölk innehåller flera näringsämnen, där mest fokus ligger på kalcium. Men man kan enkelt fått tillräckligt med kalcium från andra livsmedel. Det tyder dessutom på att D-vitamin, K2-vitamin och själva balansen mellan kalcium och magnesium är ännu viktigare för att bygga upp och underhålla ett starkt skelett. Man måste också tänka på att socker, läsk, stimulantia och vissa typer av läkemedel kan störa skelettuppbyggande processer. Så ett starkt skelett handlar om mycket mer än mejeriprodukter och kalcium. Och vi måste förstås komma ihåg daglig träning som belastar skelettet.

Vissa väljer att äta råkost till kött- och fiskrätter eller som rå vegankost för att de tror att det är nyttigare och ger extra energi. Men det finns faktiskt vissa grönsaker som blir mycket nyttigare och bidrar med mer antioxidanter när de värms upp. Och det är tomat, paprika, morot, spenat och svamp. Man ska också komma ihåg att råa svampar innehåller olika giftämnen som bryts ner genom upphettning.

Selen är viktigt för immunförsvaret, ämnesomsättningen, fertiliteten, cellernas skydd och andra vitala funktioner, vilket internationella näringsforskare nu har lagt mer fokus på. Det gäller även de nya Nordiska näringsrekommendationerna, där män och kvinnor nu ska inta 50 procent mer selen jämfört med tidigare rekommendationer. Samtidigt visar det sig att jordens seleninnehåll i Norden är ganska lågt, vilket återspeglas i såväl grödor som spannmål, som mejeriprodukter, ägg och kött. Därför har det nu blivit ännu svårare att få i sig tillräckligt med selen genom kosten enligt de nya rekommendationerna. Men hur mycket selen behöver vi egentligen?