Den positiva effekten av B1-vitamin på peristaltik och tarmmönster

Matsmältningen är avgörande för vår fysiska och psykiska hälsa. Vi bör helst tömma tarmen varje dag, men förstoppning och andra tarmsjukdomar som irritabel tjocktarm (IBS) är mycket vanliga på grund av förändringar i peristaltik, genetiska variationer och andra orsaker. Enligt en stor internationell befolkningsstudie publicerad i BMJ Journals GUT har B1-vitamin en överraskande och positiv inverkan på peristaltiken och tarmmönstret.

Även om det är tabubelagt att tala om tarmmönster har ämnet avgörande betydelse för vårt mentala välbefinnande och vår allmänna hälsa. Den mat vi äter måste först brytas ned med hjälp av magsyra, gallsyror och enzymer, varefter näringsämnena tas upp i tunntarmen. Det är viktigt att passagen i matsmältningskanalen är optimal, så att vi kan tömma tarmen på avfallsämnen 1–2 gånger om dagen. Under hela processen är peristaltiken ett uttryck för mag-tarmkanalens förmåga att skjuta maten och tarminnehållet framåt med hjälp av muskelsammandragningar från det autonoma nervsystemet. Peristaltiken beror samtidigt på många faktorer som nervsystemets kommunikation via tarm-hjärnaxeln (GBA), immunförsvaret och tarmfloran.
Förändringar i peristaltiken spelar en avgörande roll i utvecklingen av förstoppning, diarré, irritabel tjocktarm och andra vanliga tarmsjukdomar. Dessutom kan dålig matsmältning öka risken för många andra sjukdomar, bland annat på grund av störda interaktioner i tarm-hjärnaxeln.

Gammal kunskap och upptäckter av nya gener i relation till matsmältningen och peristaltiken

Det är allmänt känt att kost, vätskeintag, fysisk aktivitet och många läkemedel påverkar matsmältningen och peristaltiken. I den nya studien har ett internationellt forskarteam under ledning av professor Christian Mauro D'Amato från LUM University nu genomfört en mer ingående undersökning av hur kost och gener påverkar peristaltiken och avföringsfrekvensen.
Med hjälp av kost-frågeformulär analyserade forskarteamet kostvanorna hos fler än 250 000 deltagare. Avancerade datormetoder gjorde det dessutom möjligt att identifiera hur genetiska variationer hänger samman med avföringsfrekvensen och peristaltiken.
Analysen bekräftade gallsyrornas betydelse för fettnedbrytningen och hur nervsignalering påverkar peristaltiken med hjälp av muskelkontraktioner. Som något nytt avslöjade analysen även B1-vitaminets och specifika geners betydelse för peristaltiken.

B1-vitaminets överraskande betydelse

Det som förvånade forskarna mest var att metabolismen av B1-vitamin (tiamin) tillsammans med gallsyror och nervsignalering påverkar peristaltiken avsevärt.
I mänskliga vävnader förekommer B1-vitamin (tiamin) i fosforylerade aktiva former. I detta sammanhang identifierade forskarna två gener (SLC35F och XPR1) som spelar en nyckelroll i hur B1-vitamin transporteras och aktiveras i kroppen. Forskarna genomförde också en närmare analys av kostvanorna och avföringsfrekvensen hos nästan 100 000 deltagare från UK Biobank. Sammantaget visade studien följande:

• B1-vitamin och genetiska variationer
  Genetiska variationer har avgörande betydelse för förmågan att fosforylera och aktivera B1-vitamin, vilket också påverkar peristaltiken och många andra funktioner som kräver B1-vitamin.
• Kostens inverkan
  Ett högre intag av B1-vitamin är förknippat med en lägre risk för kronisk förstoppning. Det kan dessutom tilläggas att B1-vitaminrika livsmedel som fullkorn, baljväxter, nötter och frön innehåller en del fibrer och magnesium, vilket också gynnar peristaltiken.

Utifrån studiens resultat antar forskarna att man kan förbättra behandlingen av kronisk förstoppning, IBS och andra tarmsjukdomar genom att fokusera mer på kosten och B1-vitamin. Forskarna påpekar också att genetiska variationer påverkar förmågan att utnyttja B1-vitamin och det faktiska behovet.

Varför är brist på B1-vitamin så vanligt?

Utöver i fullkornsprodukter och grönsaker finns B1-vitamin i kött, inälvor, fisk och mejeriprodukter. Men raffinering och ensidiga kostvanor ökar risken för brist. Detsamma gäller överkonsumtion av socker, kaffe, alkohol och andra stimulantia. Vätskedrivande och syraneutraliserande läkemedel samt p-piller ökar också risken för brist. Dessutom kan genetiska variationer som redan nämnts öka det faktiska behovet av B1-vitamin.

Referenser:

Christian Diaz-Muños et al. Genetic dissection of stool frequency implicates vitamin B1 metabolism and other actionable pathways in the modulation of gut mobility. BMJ Journals, Gut 2026

CIC bioGUNE. A common vitamin could influence bathroom frequency. ScienceDaily 2026