C-vitaminets betydelse för hälsan och humöret

C-vitamin har betydelse för bindväven, immunförsvaret, hjärnan, hormonbalansen, cirkulationen och järnupptaget. Dessutom fungerar C-vitamin som en unik antioxidant som skyddar celler och vävnader mot skador orsakade av oxidativ stress. Officiella rekommendationer har främst haft fokus på att undvika den klassiska bristsjukdomen skörbjugg, men det finns indikationer på att även mindre brister på detta vitamin gör kroppen mer sårbar. I en översiktsartikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Molecules har författarna tittat närmare på C-vitaminets terapeutiska roll för livskvaliteten samt förebyggande av infektioner och ett antal kroniska sjukdomar som åderförkalkning, diabetes och cancer.

Albert Szent-Györgyi fick Nobelpriset 1937 för sin upptäckt av C-vitaminet. Ända sedan man upptäckte att vitaminet kan användas för att behandla skörbjugg har det legat i forskarnas fokus.
C-vitamin är involverat i en mängd olika biologiska processer med särskild betydelse som en kofaktor i enzymer, reglering av gener, hormonbildning, järnupptag, kolesterolbalansen samt metabolismen av folsyra, tryptofan och tyrosin. C-vitamin fungerar också som en mycket viktig antioxidant.
C-vitamin är ett vattenlösligt vitamin som förekommer i två huvudformer. Den ena formen, som kallas askorbinsyra (AA), är den primära aktiva formen. Den andra formen, som kallas dehydroaskorbinsyra (DHA), bildas när askorbinsyra har använts som antioxidant eller koenzym. Dehydroaskorbinsyra (DHA) fungerar emellertid också som en viktig metabolit som omvandlas tillbaka till askorbinsyra inuti cellerna. På detta sätt är interaktionen mellan de två formerna avgörande för C-vitaminets effekt och för att upprätthålla C-vitaminnivån i cellerna.
De flesta djur kan själva producera C-vitamin efter behov, och deras egen produktion ökar betydligt vid infektioner och olika stresstillstånd. Eftersom vi människor rent evolutionärt har förlorat förmågan att bilda C-vitamin behöver vi få det tillfört varje dag. Detta tyder på att våra behov också ökar kraftigt under infektioner och andra stresstillstånd. I översiktsartikeln tittar författarna närmare på C-vitaminets många roller och våra verkliga behov, vilka kortfattat sammanfattas enligt följande.

Kollagensyntes och sårläkning

C-vitamin är viktigt för bildandet av olika typer av kollagen, vilket gör vävnader starka och elastiska. Kollagen är också viktigt för olika cellulära aktiviteter. Kollagen finns bland annat i blodkärl, muskelfascia, senor, hud och ben. Den klassiska bristsjukdomen kallas skörbjugg, och om den inte behandlas dör man av inre blödningar på grund av porös bindväv. Även om skörbjugg är sällsynt i dag är subklinisk skörbjugg ganska vanlig och kännetecknas vanligtvis av en tendens till blåmärken, blödande tandkött, näsblod, dålig sårläkning, låg stresströskel, dåligt humör, frekventa infektioner och många andra symtom.
I översiktsartikeln diskuterar författarna flera studier där större doser C-vitamin har getts i samband med komplicerade sår. De beskriver också hur C-vitamin kan stödja kollagenbildande och de olika stadierna av sårläkning.

Antioxidant

De flesta kroniska sjukdomar kännetecknas av oxidativ stress, där det förekommer för många fria radikaler i förhållande till skyddande antioxidanter. Fria radikaler är involverade i flera fysiologiska processer, men de bör regleras så att de inte löper amok och orsakar skador på friska celler och vävnader. Åldrandeprocesser, stress, infektioner, kronisk inflammation, tungmetaller, tobaksrök, läkemedel och strålning ökar effekten av fria radikaler. I detta sammanhang spelar C-vitamin en avgörande roll, eftersom det kan avge elektroner till de fria radikalerna och därmed neutralisera dem. Det finns dessutom en synergistisk effekt med E-vitamin, eftersom C-vitamin kan återvinna oxiderade former av E-vitamin, så att den totala antioxidantkapaciteten blir högre.

Infektioner och inflammation

Immunförsvaret syftar till att skydda oss mot skadliga mikroorganismer (virus, bakterier, svampar, parasiter) och gifter. Här är C-vitamin särskilt viktigt för de vita blodkropparna i det medfödda immunsystemet, däribland neutrofiler och makrofager. C-vitamin är också viktigt för det förvärvade immunsystemet, som består av T-celler, B-celler och antikroppar.
Så snart vi får en infektion tar vita blodkroppar från det medfödda immunförsvaret upp stora mängder syre, som omvandlas till fria radikaler. De fungerar som destruktiva missilvapen i en process som kallas respiratory burst. Samtidigt behövs det mycket C-vitamin, och i neutrofiler har man mätt C-vitaminnivåerna till 10 gånger högre än normala nivåer. Detta i sig är ett tecken på ett ökat behov.
C-vitamin fungerar också som en kraftfull antioxidant som skyddar omgivande vävnader och celler mot skador orsakade av fria radikaler.
C-vitamin motverkar också skador orsakade av olämplig inflammation.
I översiktsartikeln diskuterar författarna ett stort antal studier där tillskott med C-vitamin har getts i samband med förkylning, influensa, lunginflammation, covid-19, stafylokocker och andra infektioner. Resultaten av dessa studier har dock varierat.
Mycket tyder på att den bästa förebyggande effekten uppnås genom att säkerställa ett gott dagligt intag av C-vitamin. Det kan också vara fördelaktigt att ta högre doser flera gånger om dagen så snart de första symtomen på en akut infektion uppträder. Detta hjälper det medfödda immunsystemet att reagera snabbt och effektivt.

Hjärt-kärlsjukdomar

Hjärt-kärlsjukdomar är fortfarande den vanligaste orsaken till för tidig död. Högt blodtryck och åderförkalkning är viktiga riskfaktorer.
Som nämnts är fria radikaler några mycket reaktiva molekyler, och oxidativ stress kan få dem att angripa livsviktigt kolesterol som används för att bilda bland annat cellmembran, D-vitamin och steroidhormoner. I blodomloppet transporteras kolesterol ut till cellerna i form av LDL-kolesterol. När LDL-kolesterol oxiderar blir det dock härsket och kan inte längre utnyttjas för de många funktioner det är involverat i. Som ett resultat äts det oxiderade kolesterolet upp av vita blodkroppar, som tränger igenom kärlväggen och sätter sig som skumceller. De sista stadierna av åderförkalkning innefattar ett fibrinlager och ett kalciumgitter runt de inbäddade skumcellerna i kärlväggen.
Det är alltså oxidativ stress och ansamlingen av kolesterolhaltiga skumceller och kalcium i kärlväggen som skapar grogrund för åderförkalkning, oavsett om kolesterolnivåerna är höga eller låga.
Kronisk inflammation, som kännetecknar de flesta sjukdomar, spelar också en roll, eftersom den ökar risken för oxidativ stress och skador i kärlväggen.
I översiktsartikeln diskuterar författarna mer ingående hur C-vitamin är viktigt för cirkulationssystemet som antioxidant genom att reglera immunförsvarets inflammatoriska processer, stärka bindvävnaden i kärlväggarna, reglera kolesterolbalansen samt ingå i flera andra processer.

Hjärnan, nervsystemet och humöret

Hjärnan innehåller miljarder nervceller (neuroner) och stödjeceller (gliaceller), som ingår i ett komplicerat nätverk. Eftersom hjärnan har en hög energiomsättning och blodgenomströmning är den särskilt utsatt för oxidativ stress. Detta beror också på att hjärnan innehåller mycket kolesterol, omega-3-fettsyror och andra fetter, som är mer sårbara för angrepp av fria radikaler. Vid oxidativ stress i hjärnan kan de fria radikalerna attackera fetter i cellmembran, vilket kan skapa kedjereaktioner inuti och mellan cellerna och medför funktionella störningar. Detta kan bland annat leda till utvecklingen av neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers, som är den främsta orsaken till demens, samt Parkinsons sjukdom, som kännetecknas av ofrivilliga skakningar.
I detta sammanhang spelar C-vitamin en avgörande roll som antioxidant, och det finns ganska höga koncentrationer av C-vitamin i hjärnan och binjurarna, vilket tyder på att nervsystemet har ett relativt stort behov.
Som nämnts är C-vitamin viktigt för bildandet av bindvävskollagen, vilket även gäller hjärnan. Men om kollagenproduktionen i hjärnan hämmas kan det försämra funktionen hos blodkärlens bindväv och därmed blodtillförseln till hjärnan.
C-vitamin är också viktigt för bildandet av nervceller och signalsubstanser som glutamat, dopamin, noradrenalin och adrenalin, som är avgörande för kognitiva funktioner, stresshantering och mental balans. Forskning tyder dessutom på att C-vitaminformen DHA (dehydroaskorbinsyra) kan ha skyddande effekter på nervceller.
Det har observerats att patienter med Alzheimers sjukdom har låga C-vitaminnivåer i blodet och cerebrospinalvätskan (CSF), och att detta är relaterat till oxidativ stress och utveckling av sjukdomen.
Enligt översiktsartikeln har C-vitamintillskott emellertid gett blandade resultat vid neurologiska sjukdomar. Det bör tilläggas att tidiga symptom på skörbjugg är förknippade med bland annat trötthet, humörsvängningar och depression, vilket visar att C-vitamin är mycket viktigt för humöret och nervsystemet.

Cancer och redox-behandling

Kemisten Linus Pauling och fysikern Ewan Cameron var de första som använde höga intravenösa koncentrationer av C-vitamin (10–100 gram per dag) för att behandla patienter med obotlig cancer och upptäckte att detta kunde öka överlevnadsgraden avsevärt.
Intravenös behandling med höga doser av C-vitamin kallas också för redox-behandling, och C-vitaminets terapeutiska roll beror till stor del på dess förmåga att fungera som antioxidant, prooxidant och genregulator.
Redox-behandling utnyttjar de biologiska skillnaderna mellan cancerceller och friska celler – till skillnad från kemoterapi, som också skadar friska celler och är förknippad med en rad biverkningar.
När C-vitamin ges intravenöst i höga doser ökar det blodets C-vitamininnehåll 100–500 gånger mer än när man tar C-vitamin som tillskott. Det är just denna extremt höga koncentration i blodet som är avgörande för C-vitaminets förmåga att generera väteperoxid, som uppträder som fria radikaler som kan angripa och döda cancerceller. Det visar sig också att friska celler neutraliserar dessa fria radikaler med hjälp av enzymet katalas. Eftersom cancercellernas låga nivåer av katalas gör dem särskilt känsliga för C-vitaminets bildande av fria radikaler, fungerar C-vitamin som en naturlig form av kemoterapi. Samtidigt stimulerar det normal aktivitet i kroppens friska celler. Denna behandling har därför inga biverkningar alls.
Det verkar dock som att cancerformer och -celler med ökad katalasaktivitet är mindre känsliga för redox-behandling. Den nya översiktsartikeln hänvisar dock till flera studier där behandling med höga doser intravenöst C-vitamin hos djur och människor har haft en mycket positiv effekt på behandlingen av flera olika cancerformer. Det tyder också på att denna behandling kan minska biverkningar från vanliga cancerbehandlingar (kemoterapi och strålbehandling).
Enligt översiktsartikeln behövs fler studier på detta område för att ytterligare klargöra de optimala doserna av C-vitamin och effektiviteten av redox-behandling till cancerpatienter. Det kan tilläggas att många läkare som specialiserar sig på ortomolekylär medicin också rekommenderar specialdieter samt vitaminer, mineraler och andra relevanta tillskott för att förstärka effekten.

Förebyggande av kroniska sjukdomar

Det är välkänt att kronisk inflammation och oxidativ stress bidrar till utvecklingen av kroniska sjukdomar som typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, neurologiska störningar, psykiatriska störningar, lungsjukdomar och många andra kroniska sjukdomar.
I detta sammanhang har C-vitamin en potentiell terapeutisk roll som antioxidant, som hjälper till att förebygga oxidativ stress och kronisk inflammation.
Studier har till exempel visat att patienter med metaboliskt syndrom, som är ett förstadium till typ 2-diabetes, har låga C-vitaminnivåer i blodet. C-vitamintillskott har också visat sig ha en positiv effekt på blodsockret, kolesterolbalansen, blodtrycket och vikten genom olika metaboliska mekanismer samt som antioxidant.
C-vitamin har också en positiv effekt vid förebyggande och behandling av artros (osteoartrit), eftersom det är involverat i kollagensyntesen i brosk och fungerar som en antioxidant som skyddar cellerna mot skador orsakade av oxidativ stress.

Källor, officiella rekommendationer och faktiska behov

C-vitamin finns främst i frukt, grönsaker, bär och örter. Det uppskattas dock att cirka fyra miljarder människor världen över lider brist på C-vitamin. Samtidigt kan socker, som många människor intar i överdrivna mängder, hämma cellernas upptag av C-vitamin.
De officiella rekommendationerna för C-vitamin i de flesta länder ligger på 75–90 mg. Enligt översiktsartikeln behöver vi dock cirka 200 mg per dag för att uppnå mättade nivåer i blodet på 70 µmol/l. Koncentrationer på under 23 µmol/l indikerar brist, och koncentrationer under 11 µmol/l indikerar skörbjugg.
Friska människor bör normalt inte inta mer än 1 000–2 000 mg dagligen eftersom det kan leda till njursten, men experterna i den här frågan är inte eniga.
Rökare och patienter med infektionssjukdomar och många andra sjukdomar har vanligtvis lägre nivåer av C-vitamin i blodet och har därför i allmänhet ett större behov.
C-vitamintillskott bör helst vara syraneutrala för att skydda magen.

Referenser:

Adina Alberts et al. Vitamin C: A Comprehensive Review of Its Role in Health, Disease Prevention, and Therapeutic Potential. Molecules 2025

Simone Passarelli et al. Global estimation of dietary micronutrient inadequacies: a modeling analysis. The Lancet Global Health 2024

Claire M Doskey et al. Why high-dose vitamin C kills cancer cells. ScienceDaily. 2017