Sambandet mellan urinsyregikt, kronisk inflammation och magnesiumbrist

Urinsyra är en naturlig restprodukt i blodet efter nedbrytningen av kroppens döda celler. Men om nivåerna blir för höga kan ett kroniskt tillstånd utvecklas, vilket kan leda till urinsyregikt, högt blodtryck samt njur-, hjärt-kärl- och andra sjukdomar som också kännetecknas av kronisk inflammation. Det tyder samtidigt på att det finns en koppling mellan magnesiumbrist, förhöjd urinsyra och kronisk inflammation. Detta enligt en befolkningsstudie publicerad i tidskriften Frontiers in Endocrinology.

När celler dör bildas urinsyra efter nedbrytningen av puriner, som är särskilt viktiga för cellernas gener. Urinsyra är en avfallsprodukt som utsöndras via njurarna, och det bör normalt finnas en balans mellan kroppens bildande och utsöndring av urinsyra. Hos de flesta patienter med urinsyregikt (artrit) utsöndrar njurarna dock inte tillräckligt med urinsyra. Det leder till att urinsyrekristaller kan bildas i blodet och sätta sig i en eller flera leder, vilket ofta leder till ett mycket smärtsamt inflammatoriskt tillstånd. Kroniskt förhöjd urinsyra är också vanligare hos överviktiga, typ 2-diabetiker, personer med högt blodtryck, nedsatt njurfunktion samt vid hjärt-kärlsjukdom. Dessa tillstånd kännetecknas samtidigt av en låg nivå av kronisk inflammation, som inte är direkt märkbar men som ger upphov till cellskador orsakade av fria radikaler och oxidativ stress. Vätskedrivande läkemedel och överdriven alkoholkonsumtion kan också utlösa kroniskt förhöjd urinsyra och därmed öka risken för dessa sjukdomar.
I hela världen lider miljontals människor av kroniskt förhöjd urinsyra och antalet ökar drastiskt, särskilt på grund av fetmaepidemin.
Det tyder således på att kroniskt förhöjd urinsyra kan orsakas av en ohälsosam livsstil, vätskedrivande läkemedel och andra faktorer. I detta sammanhang fokuserade forskarna bakom den nya studien på magnesium, eftersom detta mineral är involverat i ett en lång rad fysiologiska processer, bland annat energiomsättningen, proteinsyntesen och blodsockret. Syftet med den nya studien var därför att undersöka sambandet mellan utbredd magnesiumbrist och den ökande förekomsten av urinsyregikt och andra sjukdomar som orsakas av kroniskt förhöjd urinsyra.

Ju större magnesiumbrist, desto större risk för förhöjd urinsyra

Forskarna inhämtade data från en stor amerikansk befolkningsstudie kallad NHANES (National Health and Nutrition Examination Survey), i vilken man undersöker deltagarnas kostvanor, livsstil och hälsa över tid.
Eftersom det mesta av kroppens magnesium finns intracellulärt och är svårt att mäta via vanliga blodprov, bedömdes deltagarnas magnesiumbrist med andra metoder, som även inkluderade användning av protonpumpshämmare (PPI), njurarnas förmåga att filtrera blod (eGFR) samt alkoholintag. Forskarna utvecklade sedan olika modeller för att avslöja sambandet mellan magnesiumbrist och förhöjd urinsyra. De analyserade också grupper med urinsyregikt och andra undergrupper.
Studien omfattade 18 761 deltagare över 20 år och visade att magnesiumbrist hade en signifikant koppling med en högre förekomst av förhöjd urinsyra. Ju större magnesiumbrist, desto större var dessutom risken för att utveckla förhöjd urinsyra.
Det kan därför vara fördelaktigt att diagnostisera och behandla magnesiumbrist i samband med förhöjd urinsyra, urinsyregikt och andra sjukdomar med störningar i metabolismen av puriner och urinsyra.

Hur kan magnesium reglera förhöjd urinsyra?

Enligt forskarna bakom studien kan magnesium reglera förhöjd urinsyra via processer som involverar inflammation, oxidativ stress och störningar i metabolismen av urinsyra. Flera studier har redan visat på en positiv korrelation mellan förhöjd urinsyra och flera inflammationsmarkörer, däribland CPR, TNF-α och N-metyl-D-aspartat. Detta tyder på att urinsyra kan spela en roll i inflammatoriska processer och inflammationsrelaterade sjukdomar. Det är också känt att patienter med attacker av urinsyregikt har mycket höga nivåer av CRP under perioder då sjukdomen är aktiv.
Eftersom magnesium också är viktigt för den funktionella aktiviteten hos cell-DNA, kan magnesiumbrist leda till störningar i cellernas genuttryck, vilket inkluderar processer i metabolismen av urinsyra.
Magnesiumbrist kan dessutom leda till oxidativ stress, då fria radikaler kan orsaka skador på cellernas DNA.
Kopplingen mellan förhöjd urinsyra, oxidativ stress, inflammation och magnesiumbrist innebär därför att behandling av magnesiumbrist kan bidra till att minska dessa dysfunktioner i metabolismen av urinsyra.

• Majoriteten av purinerna i blodet kommer från nedbrytningen av kroppens egna celler.
• Vissa puriner finns också i rött kött, inälvsmat, skaldjur, fiskrom, ansjovis och sardiner.
• Efter nedbrytningen av puriner bildas urinsyra, som bör utsöndras via njurarna.
• Näringsbrist, vätskedrivande läkemedel och alkohol kan störa urinsyrametabolismen.
• Förhöjd urinsyra ses vid ett antal sjukdomar som urinsyregikt, högt blodtryck samt njur- och hjärt-kärlsjukdomar.
• Dessa sjukdomar kännetecknas av oxidativ stress och kronisk inflammation.
• Magnesiumbrist ökar risken för förhöjd urinsyra.
• Magnesium finns i grov och grön kost.
• Magnesiumtillskott bör säkerställa ett gott upptag i blodomloppet, och magnesiumoxid rekommenderas inte eftersom denna form främst har en laxerande effekt.

Referenser:

Yongchun Xiao et al. Association between magnesium depletion score and prevalence of hyperuricæmia in American adults: a study based on NHANES 2007-218. Frontiers in Endocrinology. 2025