Essentiella (livsviktiga) näringsämnen är de vitaminer, mineraler, fettsyror och aminosyror som kroppen behöver för att kunna fungera. Vi kan inte klara oss utan några av dessa ämnen, och det finns inga andra ämnen som kan ersätta dem. Det är möjligt att leva ett långt och bra liv utan att ta exempelvis ginseng, nyponextrakt och läkemedel, men man kan inte överleva utan livsviktiga näringsämnen. Brist på dessa ämnen leder oundvikligen till brister och obalanser.

Essentiell i det här sammanhanget betyder ”vital” eller ”livgivande”.

Ett näringsämne är ett ämne som bidrar till kroppens ämnesomsättning, funktion eller tillväxt.

Icke-essentiella näringsämnen är alla de näringsämnen som kroppen själv kan bilda.

Livsviktiga näringsämnen – avgörande för hälsan

Det finns cirka 45 näringsämnen och vatten (= 46 ämnen) som är essentiella för kroppen. Essentiella näringsämnen är de ämnen som kroppen inte själv kan bilda, och som den inte klarar sig utan. Brist på en eller flera av dessa ämnen ger symtom, och leder förr eller senare till allvarlig sjukdom. Dessa näringsämnen är grunden för kroppens hälsa, och man ska alltid se till att man får en tillräcklig mängd. De essentiella näringsämnena har varit oumbärliga för vår hälsa och välbefinnande så länge människan funnits, och om 100 år kommer exakt samma 45 ämnen att vara lika viktiga för vår hälsa och vårt välmående – oavsett var vi befinner oss geografiskt, vår hudfärg, ålder eller kön.

Ubikvinon eller ubikinol – spelar det egentligen någon roll? Ända sedan ämnet Q10 upptäcktes 1957 har forskarna varit upptagna av detta fascinerande näringsämne, eftersom det uppenbarligen spela en så viktigt roll för människors hälsa. Ett annat ord för koenzym Q10 är ”ubikvinon”, vilket hänger samman med ämnets värde för hela kroppen. ”Ubi” betyder kort och gott ”överallt”. Under 2006 försökte man marknadsföra en ny form av CoQ10 som hette ”ubikinol”. Kunniga marknadsförare försökte lansera denna som en ny och förbättrad CoQ10-källa, som kroppen påstått kunde ta upp lättare, och som skulle verka bättre än ubikvinon. Både konsumenter och forskare blev förvirrade över detta och började ifrågasätta den traditionella formen av CoQ10 – ubikvinon – även om denna form av ämnet hade sålts och använts inom forskning under alla år.

Dyrare och mindre stabil

Finns det i grunden någon skillnad? Är ubikinol bättre än ubikvinon? Faktum är att det inte finns mycket information om detta, och man verkar inte veta med säkerhet. Den enda kända skillnaden mellan de två formerna utöver deras färg (ubikinol är mjölkvitt och ubikvinon är gulaktigt) är att ubikinol är en dyrare råvara att framställa och samtidigt mindre stabilt rent biokemiskt än ubikvinon.

Krom är ett grundämne och en metall. Det är också ett viktigt mikronäringsämne för människor i form av ett så kallat trivalent krom. Det finns också divalent och hexavalent krom, men dessa kromföreningar är giftiga. Alla godkända kromtillskott består av trivalent krom. De olika kromformerna kan bilda ett antal olika kemiska föreningar till andra ämnen.

Krom bidrar till kroppens upptag av makronäringsämnen, det vill säga kolhydrater, proteiner och fettämnen. Det är dock bättre känt att krom ingår i kroppens blodsockerreglering. Utan krom är insulinet ineffektivt. Kromets inflytande på makronäringsämnen och blodsocker erkänns av EFSA.

Människan är inte i stånd att ta upp och utnyttja rena grundämnen särskilt bra. I vår kost finns dessa grundämnen inbyggda i matens molekyler. I kosttillskott är en mycket använd metod att binda ett grundämne till olika organiska eller oorganiska föreningar för att underlätta upptaget. Krom är ett av de svåraste ämnena för kroppen att ta upp, även i de fall där kroppen saknar krom. Krom har en dålig upptaglighet eller biotillgänglighet.

Organisk kromjäst har bäst upptaglighet

Kromtillskott kan vara antingen oorganiska eller organiska. Krom i vår kost innehåller en blandning av organiska och oorganiska kromföreningar. Organiskt bundna mineraler, däribland krom, tas som regel upp bättre än oorganiska. Att ett ämne är organiskt innebär att det innehåller kol. Det kan ibland också beteckna ämnen som bildas av levande organismer i motsats till syntetiskt framställda ämnen. Upptagligheten av oorganiskt krom från kosttillskott ligger därför bara på mellan 0,1 och 2 procent, men från organisk kromjäst ligger den på upp till 20 procent.

En viktig orsak till att krom i allmänhet tas upp så dåligt i kroppen beror inte minst på att kromföreningar normalt inte är vattenlösliga. Endast ett fåtal vattenlösliga kromföreningar är kända, men ingen av dessa används i kosttillskott. Det är därför av stor vikt vilken kromförening som används i kosttillskott, vilket också framgår av följande.

Professor Maret Traber, från Linus Pauling Institute i USA, har undersökt E-vitamin i många år. I en översiktsartikel granskar hon den senaste kunskapen om detta viktiga fettlösliga vitamin, i vilken det framgår att vi i praktiken bara har behov av alfa-tokoferol.

E-vitamin kallas tokoferol eller tokotrienol och finns i mer än en typ. Det finns totalt fyra tokoferoler, bestående av alfa-, beta-, gamma- och delta-tokoferol, samt fyra tokotrienoler, bestående av alfa-, beta-, gamma- och delta-tokotrienol. Detta ger totalt åtta olika slags E-vitamin. Växter kan ändra en form av E-vitamin till en annan, men djur och människor kan det inte.

Kroppen föredrar naturligt alfa-tokoferol

Alla former av E-vitamin kan i varierande grad motverka symptom på E-vitaminbrist, men det förekommer en stor skillnad i deras biologiska aktivitet. Kroppen har en förkärlek för alfa-tokoferol, som är den enda formen med ett specifikt transportprotein.

Under de senaste åren har det funnits en tendens att skapa onödig rädsla för fett. Det har haft den tråkiga konsekvensen att många kvinnor inte får tillräckligt med viktiga fettsyror i kosten. Detta gäller särskilt de viktiga omega-3-fettsyrorna EPA och DHA. Eftersom vi inte kan bilda dem själva i kroppen är vi beroende av att få dem från utifrån. Av samma anledning är de lika viktiga som vitaminer och mineraler.

Kvinnor som inte äter fisk löper tre gånger högre risk att drabbas av hjärtsjukdomar. Ett stort danskt forskningsprojekt har visat att kvinnor i fertil ålder som inte äter fisk löper nästan tre gånger högre risk för hjärtsjukdom jämfört med dem som äter mest fisk. Den förebyggande effekten hos omega-3-fettsyror för hjärt-kärlsjukdomar beror på deras antikoagulerande och hjärtstabiliserande egenskaper (motverkar arytmi), samt deras förmåga att sänka blodets innehåll av fettämnen som triglycerider och till viss del kolesterol.

I allmänhet utgör omega-3 en viktig energikälla i kroppens celler. Fetter behövs också för kroppens förmåga att ta upp fettlösliga vitaminer samt för transport av en mängd olika signalämnen och slutligen bildandet av viktiga hormoner. Omega-3 ingår också i cellmembranen i hjärnceller, ögats celler och hudceller, och är viktig för dessa cellers funktion. Kvinnor med torr hud lider ofta brist på omega-3-fettsyror.

Selen är ett mineral som tillhör svavelfamiljen. Växterna tar upp selen från jorden som selenat, på samma sätt som de tar upp svavel som sulfat. Kroppen innehåller 13–20 mg selen, varav 50 procent finns i levern. Det finns selen i alla celler, men de särskilt höga koncentrationerna finns i könskörtlar och sperma.

Selen är ett så kallat spårämne, vilket innebär att det finns i mikroskopiska mängder (spår) i kosten. Selen är bland annat en beståndsdel av enzymet glutation, som finns i alla kroppens celler. Det var det första selenenzymet som upptäcktes.

Selen upptäcktes 1817 av svensken Jöns Berzelius. Han namngav det okända grundämnet efter den grekiska mångudinnan Selene. Genom tiderna har man haft olika uppfattningar om selen, från att det ansågs extremt giftigt till att det ansågs kunna förebygga cancer.