Selenets roll som antioxidant vid många allvarliga sjukdomar

Selenets roll som antioxidant vid många allvarliga sjukdomarUnder de senaste årtiondena har flera studier rapporterat att låga selennivåer i blodet hänger samman med hjärt-kärlsjukdomar, cancer, ökad infektionsrisk, ämnesomsättningsstörningar och andra allvarliga sjukdomar. Eftersom selenbrist är utbrett har tillskott stor potential när det gäller den allmänna hälsan. I en översiktsartikel publicerad i Oxidative Medicine and Cellular Longevity har författarna tittat närmare på selenets roll som antioxidant i samband med en lång rad sjukdomar och metaboliska störningar.

Tidigare ansågs selen vara ett giftämne, men det har nu visat sig att det är ett livsviktigt spårämne som vi måste få tillräckligt av. Detta beror på att selen ingår i minst 25 kända selenoproteiner som har betydelse för energiomsättningen, ämnesomsättningen, immunförsvaret, fertiliteten, bildandet av nya neuroner och många andra funktioner.
Flera av selenoproteinerna fungerar dessutom som kraftfulla antioxidanter som skyddar cellerna mot skador orsakade av fria radikaler. Vi bildar alla fria radikaler i samband med olika metaboliska processer. Påverkan ökas dessutom av åldringsprocesser, förgiftning och rökning. Men de fria radikalerna bör alltid regleras med hjälp av antioxidanter, så att det inte uppstår oxidativ stress, där de fria radikalerna löper amok. Något av det farligaste är när de fria radikalerna angriper kolesterolet och de fleromättade fettsyrorna i cellmembranen, eftersom det medför att fettämnena härsknar och att de fria radikalerna skapar kedjereaktioner inuti i och mellan cellerna. På så sätt skapar oxidativ stress grogrund för åderförkalkning samt skador på cellernas DNA och andra cellfunktioner, vilket kan orsaka en mängd olika sjukdomar.
I översiktsartikeln har forskarna därför tittat närmare på selenets roll för hälsan, med särskilt fokus på olika seleninnehållande antioxidanter som GPX 1-6 (glutationperoxidas), selenoprotein P och TXNRD 1–3.

Selen i de olika organen och kroppens selenstatus

Olika organ innehåller olika mängder selen. Levern och musklerna innehåller vardera cirka 30 procent, njurarna cirka 15 procent, övriga organ cirka 15 procent och plasma cirka 10 procent. Men vid selenbrist är fördelningen inte jämn, eftersom kroppen måste prioritera de viktigaste selenfunktionerna. Hjärnan, sköldkörteln, testiklarna och musklerna är därför i stånd att hålla kvar eller uppta selen, medan seleninnehållet sjunker mer drastiskt i levern, lungorna, musklerna, huden och andra vävnader. Det tyder också på att cellerna prioriterar selenets roll i energiomsättning och fortplantningen, samtidigt som den skyddande antioxidant-effekten försämras.
Kroppens aktuella selenstatus mäts vanligtvis från blodprover. Om man behöver bedöma kroppens selenstatus under en längre tid kan man mäta seleninnehållet i naglar eller hår.

Selen, cancer, metaboliska sjukdomar och inflammation

I översiktsartikeln hänvisas till befolkningsstudier där man har funnit att en hög selenstatus i blodet är förbunden med lägre dödlighet och att en låg selenstatus är förbunden med en högre dödlighet, däribland högre cancerdödlighet.
Dessutom har man funnit att en låg selenstatus i blodet är förbunden med hjärtsvikt, ämnesomsättningsstörningar, anemi, järnbrist och en hög nivå av CRP (C-reaktivt protein), som är en markör för inflammation.
Man har nyligen funnit att en låg selenstatus också är förbunden med metaboliskt syndrom (förstadium till typ 2-diabetes), däribland högt blodsocker, högt kolesterol och högt BMI hos den allmänna befolkningen, där sjukdomen sprider sig som en epidemi.
Forskarna påpekar därför att det borde läggas mer fokus på sambandet mellan selenbrist, cancer, inflammationer och många metaboliska sjukdomar.

Selen och hjärt-kärlsjukdomar

I västvärlden är den vanligaste dödsorsaken åderförkalkning i hjärtats blodkärl. Selenets förmåga att skydda mot hjärt-kärlsjukdomar beror framför allt på att seleninnehållande antioxidanter som GPX förhindrar härskning av kolesterol, som är en viktig orsak till åderförkalkning. Dessutom skyddar de seleninnehållande antioxidanterna mot kronisk inflammation, som också är en viktig orsak till åderförkalkning.
I översiktsartikeln hänvisar författarna bland annat till en färsk metaanalys som har dokumenterat att patienter med hjärt-kärlsjukdomar har lägre nivåer av selen i blodet jämfört med friska kontrollgrupper. Andra studier har visat att tillräckligt med selen i blodet skyddar mot hjärt-kärlsjukdomar.
Författarna hänvisar också till den svenska KiSel-10-studien, där 443 äldre friska män och kvinnor slumpmässigt delades in i två grupper. En grupp fick ett dagligt tillskott av 200 mikrogram selenjäst i tablettform och 200 mg Q10 i kapselform. Den andra gruppen fick motsvarande placebo. Studien varade i fem år och avslöjade att gruppen som fick selen och Q10 löpte 54 procent lägre risk att avlida jämfört med placebogruppen. Senare uppföljningar av Kisel10-studien har visat att de två tillskotten också har en positiv långsiktig effekt på livslängden och livskvaliteten.
Att selen gavs i kombination med Q10 beror på att jorden i Sverige också är fattig på selen och att egenproduktionen av Q10 minskar med åldern. Eftersom Q10 har betydelse för energiomsättningen och som en viktig antioxidant, och eftersom seleninnehållande proteiner är en förutsättning för optimalt utnyttjande av Q10 under energiomsättningen, är det lämpligt att ge de två tillskotten till äldre. Det är en unik studie på flera parametrar med fokus på hur friska människor håller sig krya när de blir äldre.

Selen och högt blodtryck

Högt blodtryck ökar risken för hjärtinfarkt, slaganfall (blodpropp i hjärnan eller hjärnblödning) och tidig död. Det antas att oxidativ stress, inflammation och dysfunktioner i endotelcellerna är de främsta orsakerna till högt blodtryck.
Flera studier har visat att patienter med högt blodtryck producerar fler fria radikaler samtidigt som de har ett dåligt antioxidantförsvar.
I en kinesisk befolkningsstudie över 20 år (Xie et al) har man exempelvis funnit att ett högre intag av selen var förbundet med en lägre förekomst av högt blodtryck. Men det gällde bara i nordliga regioner, där jorden redan är fattig på selen. I enlighet med andra studier kommer författarna närmare in på att selentillskott vid förebyggande av högt blodtryck bara är relevant i regioner och populationer där det redan förekommer selenbrist.

Selenbehov och utbredd selenbrist

Till skillnad från många andra näringsämnen varierar selenintaget extremt på olika platser på jorden, och det beror framför allt på jordens seleninnehåll som också varierar extremt. Eftersom jorden i Europa är fattig på selen får en europé i genomsnitt 40 mikrogram per dag, medan de flesta amerikaner får i sig över 100 mikrogram per dag. Data från flera platser i Kina, Asien, Mellanöstern och Afrika visar att selenintaget också är lågt.
De officiella rekommendationerna för selen, RI, är 55–70 mikrogram per dag. Enligt den nya studien är denna rekommendation beräknad utifrån hur mycket selen som behövs för att mätta den seleninnehållande antioxidanten GPX i blodet. Ändå visar andra studier att vi behöver cirka 100 mikrogram selen per dag för att mätta selenoprotein P, som också cirkulerar i blodet innan det slussas in i cellerna för att omvandlas till andra selenoproteiner.
Det är under alla omständigheter viktigt att få i sig tillräckligt med selen för att mätta alla livsviktiga selenoproteiner som finns i kroppens olika vävnader. I många studier har man gett 200 mikrogram, och enligt Efsa (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) ligger den övre säkra gränsen på 300 mikrogram.

Referenser:

Jing Huang et al. Selenium Status and Its Antioxidant Role in metabolic Diseases. Oxidative Medicine and Cellular Longevity. 2022

Malene Outzen el at. The Effect on Selenium Concentration of a Randomized Intervention With Fish and Mussels in a Population with Relatively Low Habitual Dietary Selenium Intake. Nutrients 2015