Ny syn på D-vitaminbrist, fettlever och övervikt

Ny syn på D-vitaminbrist, fettlever och överviktDet har länge varit känt att brist på D-vitamin ökar risken för övervikt. En italiensk studie ger nu en ny syn på hur D-vitaminbrist är kopplad till förhöjda nivåer av metaboliten TMAO, som ökar risken för icke-alkoholorsakad fettlever och involverade sjukdomar som insulinresistens, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Forskarna kommer också in på hur tarmfloran och levern har betydelse för bildandet av TMAO, och hur brist på D-vitamin och övervikt är som en ond cirkel. Det tyder dessutom på att överviktiga har behov av mer D-vitamin än de officiella rekommendationerna. I samband med icke-alkoholorsakad fettlever kommer vi också in på den kontroversiella delikatessen foie gras, och hur kolhydrater belastar levern för många.

Varningar mot solen och officiella fettfattiga kostråd fungerar inte som avsett. Tvärtom. För D-bristvitamin och fetma är två relaterade problem som har förvärrats under de senaste årtiondena. Forskare från University Medical School of Naples i Italien har nu blivit medvetna om hur brist på D-vitamin påverkar levern, tarmfloran och tarmmetaboliter som TMAO (trimetylamin-N-oxid).
Tidigare studier har redan visat på sambandet mellan höga nivåer av TMAO och icke-alkoholorsakad fettleversjukdom, vilket ökar risken för insulinresistens, övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Men det här är första gången som forskarna tittar närmare på förhållandet mellan D-vitamin och TMAO.

Ju mer D-vitamin i blodet, desto mindre TMAO som är problematiskt

I studien deltog 104 vuxna överviktiga personer – 50 män och 54 kvinnor – med en genomsnittlig ålder på 35 år.
Deltagarnas fettleverindex användes för diagnos av icke-alkoholorsakad fettleversjukdom, som är den vanligaste leversjukdomen. Förekomsten av icke-alkoholorsakad fettleversjukdom är förknippad med metaboliskt syndrom, som kännetecknas av insulinresistens, övervikt (äppelform med stod midja), högt blodtryck och förhöjt fettinnehåll i blodet. Metaboliskt syndrom är också ett förstadium till diabetes 2, som breder ut sig som en epidemi.
Forskarna mätte därför deltagarnas BMI, midja samt blodtryck, kolesterol, triglycerider och leverfunktion, där det finns ett nära samband med icke-alkoholorsakad fettleversjukdom.
Deltagarnas BMI klassificerades enligt WHO-kriterierna, som är följande:

Undervikt: Under 18, 5
Normal: 18,5–24,9
Övervikt: 25–29,9
Grad 1 fetma: 30-34,9
Grad 2 fetma: 35–39,9
Grad 3 fetma: Över 40

Deltagarnas D-vitaminnivå definierades som tillräcklig, om den låg på över 30 ng/ml.
Koncentrationerna av TMAO mättes med en särskild metod.

De flesta av deltagarna (27,9 procent) var överviktiga och hade ett BMI som motsvarade fetma grad 3. De flesta av deltagarna (62,5 procent) led brist på D-vitamin, och över hälften av deltagarna (59,6 procent) hade fettlever/icke-alkoholorsakad fettleversjukdom.
Studien återspeglade att ju mer D-vitamin deltagarna hade i blodet, desto lägre var koncentrationen av TMAO. Det finns naturligtvis gränser för hur mycket D-vitamin det bör finnas i blodet, men ingen av deltagarna hade över 35 ng/ml. I Danmark ligger minimigränsen på 50 ng/ml, och de optimala värdena får gärna ligga på mellan 75–100 ng/ml.
Så även om solen skiner mer i Italien var det ingen av deltagarna som hade optimala värden enligt danska referenser. Det kan bero på både inomhuslivsstil och övervikt, som påverkar utnyttjandet av D-vitamin.

D-vitamin skyddar mot övervikt och cirkulationssjukdomar på flera fronter

Epidemiologiska studier har i flera årtionden avslöjat ett samband mellan D-vitaminbrist och risken för att utveckla cirkulationssjukdomar. En metaanalys har följaktligen avslöjat att befolkningsgrupper med låga D-vitaminnivåer i blodet löper en 57 procents högre risk att utveckla hjärt-kärlsjukdomar, jämfört med befolkningsgrupper med optimala nivåer.
Det är redan känt att övervikt ökar risken för cirkulationssjukdomar, och det är i synnerhet det viscerala magfettet runt organen i bukhålan och tarmarna som är skadligt. Detta beror bland annat på att denna fettvävnad initierar inflammatoriska processer som skadar kolesterolet, så att det lagras in i kärlväggen.
Det tyder dessutom på att D-vitaminbrist ytterligare ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar om man är överviktig eller fet. Detta kan bero på flera D-vitaminberoende mekanismer, som inkluderar reglering av inflammationer, insulinkänslighet samt renin-angiotensin-aldosteronsystemet, som reglerar blodtrycket och vätskebalansen.
Det omvända förhållandet mellan D-vitamin och blodets koncentration av TMAO kan vara en annan mekanism, där D-vitaminbrist ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar i samband med övervikt och fetma.
En tidigare metaanalys har visat att höga nivåer av TMAO ökar risken för hjärt-kärlsjukdom med 23 procent och risken för förtida död orsakad av alla sjukdomar med 55 procent.
Det råder dock delade meningar om huruvida olika livsmedel höjer nivån av TMAO.

Leverns och tarmflorans betydelse för D-vitamin och TMAO

Vi bildar själva ett förstadium till D-vitaminet i huden med hjälp av ett kolesterol och solens UVB-strålar. Detta förstadium kallas kolekalciferol, och det är denna form som också finns i tillskott. Men denna form har ännu ingen biologisk aktivitet. I levern omvandlas kolekalciferolet med hjälp av enzymer till 25-hydroxikolekalciferol D3, som också är den D-vitaminform som mäts i blodet. När D-vitaminet ska användas omvandlas det sedan i njurarna till den aktiva formen med hjälp av andra enzymer.
Det innebär att levern och njurarna spelar en stor roll i aktiveringen och utnyttjandet av D-vitamin. Och många överviktiga har just problem med aktiveringen av D-vitamin på grund av dåliga lever- och njurfunktioner.
Det är välkänt att brist på D-vitamin är involverat i lipogenes, ett tillstånd under vilket levern överproducerar fett. Som det framgår bidrar bristen på D-vitamin till en störd socker- och fettmetabolism, inklusive insulinresistens, där cellernas förmåga att ta upp blodsocker är nedsatt.
Levern spelar också en roll i de enzymer som bildar TMAO, och mängden ökar när levern lider brist på D-vitamin.
Tarmfloran spelar också en roll i bildandet av TMAO. Vår enorma tarmflora består av cirka 1 000 olika arter, som håller varandra i schack i en hårfin balans. En sund tarmflora tjänar oss genom att tränga undan skadliga mikroorganismer, förbättra matsmältningen, producera mjölksyra samt bilda vitaminer, enzymer och en mängd olika signalsubstanser som påverkar ämnesomsättningen, immunförsvaret, nervsystemet och hormonbalansen.
Tarmfloran påverkas naturligt av det vi äter, och det är välkänt att fiber har en positiv effekt samt att ensidig kost, socker och skräpmat har en skadlig effekt.
Tarmbakterier som Clostridium och Ruminococcus tros öka nivån av TMAO, medan andra tarmbakterier som vissa Bacteroides-arter tros sänka nivån.
Som det framgår föregår det således en komplex interaktion mellan D-vitamin, lever, tarmflora och TMAO.
Den nya italienska studien har publicerats i tidskriften Nutrients.

Många – och särskilt överviktiga – får inte täckt sitt verkliga behov av D-vitamin

Sommarsolen är den viktigaste källan till D-vitamin. Men den moderna livsstilen, vintermånaderna, övervikt och åldringsprocesser gör att många hamnar i underskott.
Referensintaget, RI, för vuxna är 5 mikrogram. Många forskare hävdar nu att det verkliga behovet av D-vitamin kan vara högre , och rekommendationerna svänger från 30–100 mikrogram dagligen.
Vi behöver även magnesium när D-vitaminet ska aktiveras, och detta mineral är det också många överviktiga och andra som lider brist på.

D-vitamintillskott, upptag och utnyttjande

D-vitamin är ett fettlösligt vitamin, och därför får vi det bästa utnyttjandet i tillskott som kapslar, där D-vitaminet är bundet till olja. Det är säkert att ta starka tillskott med 20–80 mikrogram D-vitamin.
För överviktiga och diabetiker är det viktigt att få mer magnesium genom kost eller organiska tillskott med ett högt upptag, så att de bättre kan aktivera D-vitaminet.

Nya kostråd för icke-alkoholorsakad fettlever och diabetes 2

Sedan 1970-talet har den allmänna befolkningen och diabetiker rekommenderats en fettsnål kost med bröd, potatis och andra kolhydrater. Men de många kolhydraterna kan belasta levern, och det gäller särskilt fruktos från socker, frukt, juice och vanliga sötningsmedel som majssirap och HFCS, som är problematisk. För när levern översvämmas med fruktos omvandlas detta sockerämne till kolesterol och triglycerider med hjälp av den process som nämns ovan, som kallas lipogenes.
Enligt en ny dansk studie från Bispebjerg Hospital mår diabetiker också bästa av en kost som inte innehåller så många kolhydrater. Det nya budskapet till diabetiker ligger i linje med flera utländska studier, som vi under årens lopp har tagit upp på denna webbplats. Diabetiker samt personer med icke-alkoholorsakad fettleversjukdom och ett känsligt blodsocker bör därför satsa mer på en hälsosam kost med färre kolhydrater, fler proteiner och bra fettämnen.

Foie gras är också en icke-alkoholorsakad fettlever

Den kontroversiella delikatessen produceras då ankor och gäss tvångsmatas med majs, som innehåller mycket fruktos.

Referenser

Luigi Barres et al. E New Light on Vitamin D in Obesity: A Novel Association with Trimethylamine- N-Oxide (TMAO). Nutrients 2019

Anne Marie Uwitonze, Mohammed S Razzaque. Role of magnesium in Vitamin D Activation and Function. The Journal of the American Osteopathic Association. 2018

Fructose Consumption, Lipogenesis, and Non-Alcoholic Fatty Liver Disease. Nutrients 2017

Bispebjerg Hospital. Færre kulhydrater forbedrer type-2 diabetikeres evne til at regulere blodsukkeret. Nyhedsbrev 10. august 2019

Mads J Skytte et al. A Carbohydrate-reduced high-protein diet improves HbA1c and liver fat content in weight stable participants with type 2 diabetes: a randomized trial. Diabetologica. First online 23 Juli 2019

https://en.wikipedia.org/wiki/Trimethylamine_N-oxide

GO GOOGLE

Sök mer info onlineSök mer info online

Klicka här för att söka
mer info om vitamin D