Värt att veta

Om E-vitamin: Naturligt alfa-tokoferol

Om E-vitamin: Naturligt alfa-tokoferolProfessor Maret Traber, från Linus Pauling Institute i USA, har undersökt E-vitamin i många år. I en översiktsartikel granskar hon den senaste kunskapen om detta viktiga fettlösliga vitamin, i vilken det framgår att vi i praktiken bara har behov av alfa-tokoferol.

E-vitamin kallas tokoferol eller tokotrienol och finns i mer än en typ. Det finns totalt fyra tokoferoler, bestående av alfa-, beta-, gamma- och delta-tokoferol, samt fyra tokotrienoler, bestående av alfa-, beta-, gamma- och delta-tokotrienol. Detta ger totalt åtta olika slags E-vitamin. Växter kan ändra en form av E-vitamin till en annan, men djur och människor kan det inte.

Kroppen föredrar naturligt alfa-tokoferol

Alla former av E-vitamin kan i varierande grad motverka symptom på E-vitaminbrist, men det förekommer en stor skillnad i deras biologiska aktivitet. Kroppen har en förkärlek för alfa-tokoferol, som är den enda formen med ett specifikt transportprotein.

Alfa-tokoferol är den mest effektiva antioxidanten

De olika formerna av E-vitamin har ungefär samma antioxidantaktivitet, men alfa-tokoferol skiljer sig genom att vara den som är mest effektiv. E-vitaminernas biologiska aktivitet skiljer sig däremot mycket åt. Den biologiska aktiviteten hos naturligt E-vitamin är till exempel dubbelt så hög som hos syntetiskt E-vitamin. Om man får syntetiskt alfa-tokoferol, som i praktiken består av en blandning av syntetiskt och naturligt tokoferol, försöker kroppen öka utsöndringen av det ”obrukliga”, syntetiska innehållet av vitaminet.

E-vitaminets roll

E-vitaminets primära roll är att skydda långkedjiga fleromättade fettsyror (PUFA) mot lipidoxidation, det vill säga förhärskning. Det är därför troligt att E-vitamin skyddar den essentiella N-3-fettsyran DHA som kommer från fisk.

Blandade tokoferoler

Vid intag av blandade former av E-vitamin sorterar och överför levern alfa-tokoferol tillbaka i blodet, medan de former som inte utgör alfa-tokoferol bryts ner och utsöndras.

Alfa-tokoferol är den effektivaste och säkraste formen av E-vitamin. Ett förbrukat E-vitamin, det vill säga som skadats av fria radikaler, blir en potentiellt skadlig a-tokoferoxylradikal som ”lever” under en relativt lång tid, men som kan repareras av det vattenlösliga C-vitaminet. Andra E-vitaminformer blir mer reaktiva när de omvandlas till radikaler, och kan även fungera som cellgift.

Det finns inga specifika mekanismer som snabbt utsöndrar alfa-tokoferol från kroppen. Det finns det däremot för de andra formerna av tokoferol.

Upptag av E-vitamin

E-vitamin tas upp av enterocyter (tarmceller) i tunntarmens slemhinna. Precis hur detta sker är fortfarande inte helt klarlagt, men upptaget är bäst om det samtidigt finns fett närvarande. Ett minskat fettupptag från tarmarna leder också till ett minskat upptag av E-vitamin. Detsamma gör en nedsatt förmåga att bilda de lipoproteiner som också transporterar fettämnen, kolesterol och E-vitamin runt i hela kroppen. Tillräckligt med gallsyror är viktigare för upptaget av E-vitamin än tillräckligt med fettförtunnande enzymer. E-vitaminets struktur kan också påverka hur bra vitaminet tas upp. E-vitaminets upplöslighet i tarmen spelar sannolikt en större roll än mängden vitamin när det gäller upptagligheten från tarmarna.

E-vitaminet transporteras från tarmen med så kallade kylomikroner via kroppens lymf- och blodkärl till levern. De olika formerna av E-vitamin verkar brytas ner och utsöndras snabbt, med undantag för alfa-tokoferol som behålls. Studier har visat att nedbrytningen av gamma-tokoferol är 100 gånger större än nedbrytningen av alfa-tokoferol per mg. En stor del syntetiskt E-vitamin bryts ner och utsöndras också snabbt.

Kroppen reglerar själv sitt E-vitamin

Levern har två olika mekanismer som kontrollerar kroppens nivå av E-vitamin. Den ena är det system som styr upptag, bildande och utsöndring av lipoproteiner. Den andra är leverns avgiftande funktion via en grupp avgiftande enzymer som kallas cytokrom P450.

Faktum är att det finns starka bevis på att kroppen känner igen alfa-tokoferol som ett vitamin, medan till och med låga koncentrationer av andra typer av E-vitamin behandlas som ”främmande” ämnen som bryts ned och utsöndras.

Sammantaget medför det att det är naturligt alfa-tokoferol som levern skickar ut till kroppens celler med hjälp av vissa transportproteiner som kallas a-TTP. Levern bildar också kolesterol, som transporteras runt i kroppen med olika transportproteiner. De innehåller också alfa-tokoferol för att motverka förhärskning av kolesterolet.

  • VLDL-kolesterol-partiklar innehåller cirka 65 alfa-tokoferol-molekyler vardera.
  • LDL-kolesterol-partiklar innehåller cirka 8–12 alfa-tokoferol-molekyler vardera.
  • HDL-kolesterol-partiklar innehåller mindre än 1 alfa-tokoferol-molekyl vardera.

Man kan se att VLDL-kolesterolet är mycket beroende av en tillräcklig tillförsel av alfa-tokoferol från levern för att det ska kunna motverka att kolesterolet härsknar.

Andra effekter av E-vitamin

En studie om kvinnors hälsa (Women's Health Study) från 1993 visade att tillskott med alfa-tokoferol minskar fall av venös trombos, det vill säga en blodpropp i en djup ven, oftast i benen. Verkningsmekanismen är att E-vitamin motverkar K-vitaminets förmåga att få blodet att koagulera.

Ingen överdosering

Vid ett högt intag av alfa-tokoferol reglerar levern blodnivån till en maximalt 2–4 gånger förhöjd nivå. Resten utsöndras. På detta sätt skiljer sig E-vitamin från A- och D-vitamin genom att inte kunna ackumuleras till en nivå i levern och i andra vävnader där det blir giftigt.

Få och osäkra biverkningar

De uppenbara negativa effekterna av E-vitamin som då och då rapporteras har varit omdiskuterade, eftersom de påstådda biverkningarna inte med säkerhet har kunnat relateras till E-vitaminet.

Den enda biverkningen som toxikologer har kunnat hitta som ett resultat av höga doser av E-vitamin har varit en ökad blödningstendens, vilket förmodligen beror på att det hämmar K-vitaminet.

Mätning av E-vitamin

Blodets innehåll av E-vitamin är inte en tillförlitlig metod för att mäta kroppens innehåll av E-vitamin, och det är särskilt osäkert för personer som har onormalt lite eller mycket fett i blodet. Idag är den mest tillförlitliga metoden för att bedöma kroppens innehåll av E-vitamin att mäta mängden E-vitamin-metaboliter i ett urinprov.

Slutsats

Maret Trabers översiktsartikel förnekar tidigare rapporter om problem med överdosering av E-vitamin från tillskott. Den sätter också ett stort frågetecken till nyttan av andra former av tillskott med E-vitamin än alfa-tokoferol.

Referenser

Traber MG. Mechanisms for the Prevention of Vitamin E Excess. J Lipid Res 2013. E-pub ahead of print.

Pin It