Har vetenskapen funnit den perfekta hjärtmedicinen?

Ett starkt hjärta är avgörande för en god hälsa, och det är brist på styrka i hjärtmuskeln som gör att patienter med hjärtsvikt blir svaga. I årtionden har Digoxin varit det mest använda läkemedlet för att stärka hjärtat. Men nu har en ny studie belyst ett nytt ämne som är särskilt intressant eftersom det sänker dödligheten, stärker hjärtat och till synes inte har några biverkningar.

Hjärtat är vårt ovillkorligt viktigaste organ, eftersom det förser hela kroppen med blod och syre. Hjärtmuskeln kräver stora mängder energi för att rytmiskt kunna dra sig samman dag och natt hela livet. Personer med hjärtsvikt försämras snabbt fysiskt, just eftersom hjärtat inte klarar av uppgiften att pumpa runt blod i kroppen. Av denna anledning behandlas personer med hjärtsvikt med så kallade inotropa läkemedel. Det finns ämnen som påverkar muskelkontraktion, särskilt i förhållande till hjärtmuskulaturen. Positiva inotropa läkemedel får hjärtat att dra ihop sig med större kraft, medan negativa inotropa läkemedel gör motsatsen och får hjärtat att slappna av. Enligt gällande amerikanska och europeiska riktlinjer för behandling av patienter med hjärtsvikt är Digoxin det enda positiva inotropa läkemedlet som används. Det minskar sjukhusinläggningar, vilket en försämring av hjärtsviktssymtom normalt leder till, och minskar dödligheten.

En helt ny spelbricka

Under tiden har en helt ny spelbricka dykt upp. Det är ett naturligt ämne, koenzym Q10, som har visat sig stärka hjärtmuskeln och samtidigt minska risken för hjärtrelaterad dödlighet. Koenzym Q10 är en naturligt förekommande vitaminrelaterad substans. I den nyligen publicerade Q-Symbio-studien av koenzym Q10 som behandling av patienter med hjärtsvikt såg man hur den räddade liv och gav dåliga hjärtan sin styrka tillbaka. Studien skapade rubriker över hela världen. Det inträffade 43 procent färre hjärtrelaterade dödsfall bland dem som tog 3 x 100 mg koenzym Q10 per dag, jämfört med dem som fick identiska kapslar utan substansen (placebo). Dessutom skedde det färre sjukhusinläggningar i Q10-gruppen.

Ska rekommendationerna ändras?

Frågan är huruvida denna studie är tillräckligt stor för att ge grunden för en ändring i de nuvarande riktlinjerna för behandling av patienter med hjärtsvikt. Överläkare och hjärtspecialist från Rikshospitalet i Köpenhamn, dr med Svend Aage Mortensen som ledde Q Symbio-studien, har tittat närmare på detta och framhäver den dokumenterade effekten och den höga säkerheten som några av de viktigaste fördelarna med koenzym Q10. Samtidigt understryker han att där Digoxin har en begränsad säkerhetsprofil är koenzym Q 10 ett tryggt val. Han anser att det bäst kan beskrivas som ett indirekt positivt inotropiskt läkemedel tack vare dess förmåga att återställa energiomsättningen i mitokondrierna. Detta leder till förbättrad funktion hos hjärtmuskeln och positiva resultat i samband med hjärtsvikt. Detta skriver Dr Mortensen i en uppföljningsartikel om sin studie.

Många goda argument

Det verkar finnas många goda argument för att introducera koenzym Q10 som ett tillskott i konventionell behandling av patienter med hjärtsvikt, särskilt vad gäller säkerhet och effekt. Frågan är om dessa fördelar överskuggas av en av Q-Symbios kritiska punkter, nämligen det relativt låga antalet deltagare på totalt 420 personer?
För att kunna besvara den frågan har dr Mortensen tittat på historiken ända tillbaka till 1987, då ACE-hämmaren Enalapril inkluderades i de nya riktlinjerna för behandling av patienter med hjärtsvikt. Den vetenskapliga grunden för att inkludera denna substans i behandlingen var en studie med 253 deltagare. Om detta kunde leda till att läkarna ändrade rekommendationerna för nästan 30 år sedan skulle väl en väl genomförd studie med 420 deltagare kunna göra detsamma idag?

Källa:

The Mitochondria in Heart Failure: A Target for Coenzyme Q10 Therapy? Clinical Pharmacology & Therapeutics | VOLUME 96 NUMBER 6, pages 645-647| DECEMBER 2014